Så i tisdag (11:e maj) så bar det av för en resa till Prag, Tjeckien. Skulle gärna vilja säga att planen att ta tåget denna relativt långa färdväg var baserat med askmoln i åtanke. Men något sådan var inte invägt i det beslutet. Men Planen var alltså att bila ner till Lund för att ta nattåget därifrån via båt Trelleborg – Sassnitz. Nu var iofs båtturen en överraskning, men alltid kul med lite nya upplevelser och till det hör tågfärd i båt. Måste nog säga att tågens 6 personshytter inte innehöll någon form av lyx. Hårdheten låg någonstans mellan stenhård och plankamjuk. Till detta erbjöds även en alldeles för tunn kudde samt en filt. Lakanet (vilket kunde ställa till stora bekymmer för en del) var konstruerat likt en sovsäck med en långsida öppen för att agera både som såväl lakan som påslakan. Så mellan nio på kvällen till sex på morgonen så var denna liggvagn ens rullande hem. Värt att tillägga kan vara att man fick gå av tåget om så önskades för att uppehålla sig på båten iställlet. En båt som innehöll en ”taxfree” vilket inte längre finnns med en ”shop” samt en mindre matförtäringsställe. För någon restaurang var det inte talan om.

Efter en ganska hård natt, vilket inte var förvånande med tanke på förutsättningarna så väntade byte till vanligt tåg i Berlin. Att det ankommande tåget, alltså det undertecknad hade beärat med min närvaro var försenat och därmed eliminerat bytestiden till i princip obefintlig gjorde ju inte en redan pressade situation bättre klockan 6 på en onsdags morgon. Som tur var så jag allt annat än ensam om att göra detta bytet och tåget mellan Berlin och Prag fick därför snällt vänta. Efter ytterligare timmar i en tågvagn rullandes mellan tyskland och tjeckien så anlände tåget vid lunchtid Prag, mitt mål och tågets slutdestination. Ombord på tåget fick jag ”nöjet” att stifta bekanskap med en natur-gymnasieklass som skulle göra samma resa, innan studenten. Det fick en ju inte att både och två gånger att fundera om man verkligen var på rätt plats vid rätt tidpunkt (läs: ålder). Men trevliga var dom så lite hopp kanske man kan ha för kommande generationer trots allt. Tågturen känndes väldigt lång och inte speciellt aktiverande, fanns inte så mycket mer än att tjuvlyssna på andras samtal alternativt att försöka sova lite. Gjorde väl en halvhjärtat insats på båda aktiviteterna. Men efter den minst sagt långa tågturen så var glädjen destustörre när slutdestinationen nådes. Prag, en bland en mängd städer i europa som jag inte tidigare besökt. Innan resan så fick jag ständigt frågan -”varför Prag” när jag berättade att det var dit det styrde i maj. Hade inget svar på varför det blev just Tjeckien egentligen. Tror att det var andra krafter som tog det beslutet åt mig. Det är ju inte någon lämplig egenskap att låta sig styras på det sättet, särskilt inte när planerna på världsdiktatur närmar sig. Får nog se upp så ingen kör över mig igen. Man kan ju iofs tänka sig att det nu i efterhand skulle finnas ett bra svar till varför det blev Prag….  Så den som orkar får helt enkelt läsa vidare och bilda sig en egen uppfattning om hurvida en Pragresa kan motiveras eller icke.

Så tåget har nu alltså anlänt till Prags centralstation. Det kom nu att visa sig ganska omgående att någon lugn semester var det inte tal om. För att hinna med övrigt ressällskap så var det högsta växeln och järnet ut från stationen som gällde. I kort kan hela vistelsen liknas med en viss reklam som gick för ett tag sedan, där några turister åkte i ilfart genom en stad och bara fick suddiga bilder på alla sevärdigheterna. Enda skillnaden var att det hela skedde till fots. Nu så här i efterhand så kan jag fortfarande inte se varför det alltid var så bråttom. Snabbt brukar det gå när man har ett givet mål, men om man inte har det? Vart kan man då skynda till?
Nåväl, första stoppet blev ett depåstopp på en liten restaurang inte långt från stationen. För att ytterligare bevisa min brist på beslutsamhet så fick jag fram en för mig lämplig mat genom en diskussion med en mycket gayliknande servitör. Tycker nästan att det verkar vara en hel gayvärld inom restaurangsvären. Av någon anledning så är det alltid vid mina bord dom flockas. Men man kan ju inte rå för att man har en viss energirik utstrålning. Tillbaka till maten, fick väldigt fint grillat kött (allt annat hade varit helt oacceptabelt eftersom det trots allt var dyrast på menyn), till det hade jag beställt potatis av något slag. För menyn tar inte upp ”hela” rätter som vi i Sverige är vana vid. Utan här fick man snällt beställa köttet för sig och tillbehören för sig. Tydligen så var även sås att likan vid ett tillbehör och skulle sådeless ha beställts separat även det. Nu så hade jag fått grillspa eller vad det var till mitt kött så ytterligare sås var inte en nödvändighet i detta läget. Att ge maten en bedömning skulle egentligen vara orättvist mot andra restauranger eftersom man efter en ganska krafttagande tågtur jobbat upp ett naturligt och ganska starkt sug efter föda. Så nöjer mig med att säga att köttet inte var ”tuggit” utan mycker mört och fint, kort sagt en njutning för smaklökarna.

Första lunchen i Prag

Efter att det inte längre var akut behov av mat, eftersom en middag precis intagit så promenerades det till hotellet. Promenad och promenad, lite grann av en rask gångmarsh är en mer riktig liknelse. Det var ju mer än en gång som tanken om att hotellet stod i lågor och kom man inte fram snart skulle man aldrig fått se det. Men en kort stund efter restaurangen så stod man utanför Hotell Hastal. Man kan nu i efterhand faktiskt intyga att hotellet ser ut precis som på bilderna från deras hemsida. Korten från rummen är även de väldigt överrenstämmande med verkligheten. Förmodligen hade samtliga rum en likvärdig standard. Så några lyxrum där dom kunde fota fanns förmodligen inte tillgängliga. Tycker att hotellet kändes relativt fräsh. Gillade speciellt att dom målat elementen i entré i guld vilket verkligen sätter guldkant på tillvaron. Man kunde se att hotellet hade sina skavanker här och där, bland annat en stor vatten skada i taket på bottenvåningen samt att det helt saknades matta i trappa mellan två våningar. Men det är otroligt härligt med så högt till tak. Uppskattar att takhöjden var runt 3 meter kanske lite mer t.om.

Hotel Hastal

Så det blev till att testa hotellrummets dusch, vilket kan tilläggas var väldigt fin. Som tidigare nämnt så var badrummet helkaklat och i dusch hytten så fanns det en ränna där vattnet först samlades för att sedan försvinna ner i avloppet. Detta var ju himla praktiskt för att man skulle slippa förvandla duschkabinen till ett stående badkar 🙂 Är väldigt uppskattat att få ta en dusch efter många svettiga timmar på tåg, tåg och tåg. Efter duschen så blev det till att ta en liten powernap. Man hade inte på långa vägar nått dom sömntimmarna som är önskvärt under tågresan.

Nu är det dags att lämna hotell Hastal och upptäcka lite av Prag. Vädret var förvånansvärt varmt och solen sken vackert. Men det hindrade inte mig från att ta på mig jacka, fick iofs hänga i väskan större delar av promenaden men gillar inte att frysa så det var ett taktiskt beslut. Så ut på de kullerstensbeklädda gatorna i Prag. Hela Prag kändes faktiskt som om det bara var kullersten. Väldigt små där det var trottoar och en större modell i körbanan. Detta genererade ett ganska högt ljud från bilisterna som kom farandes längs med gatan, som om dom ägde gatan och inte bilen.

Färden styrde först mot torget där det astronomiska uret fanns, vilket råkade ligga väldigt nära hotellet. Ganska fräckt faktiskt. Har för den som är intresserad en liten film när klockan slår heltimma. Efter att ha kikat runt på torget i allmänhet och klockan i särskildhet så bar det av till Karlsbron. Denna bron var väl egentligen det enda som jag hade tagit reda på innan och därmed hade jobbat upp ett stort sug efter. Ledda av en van orienterare så bar färden ganska snabbt frukt och brofästet kunde skådas. Kan berätta att trots att staden förmodligen är relativt gammal så ser den väldigt fräsch ut. Finns inte mycket förfallna fasader eller färger som ser flagade ut. Ett designmässigt intressant stad där man faktiskt kunde finns skönhet i varje hus. Kulörerna skiljde sig också markant från grannhus till grannhus vilket gjorde kontrasten så mycket mer påtalig. Märks att det inte är något mesigt svenskt byggnadskontor som suttit och styrt dom kulörvalen med järnhand. Röda kåkar kunde ligga brevid såväl gröna som gula. Ett modigt drag som gör staden mycket trevligt att vandra runt i. Tillbaka till karlsbron där vi för tillfället befinner oss. Eftersom det nu bara är en vanlig onsdagseftermiddag i Maj så är antalet galna turister förhållandevis väldigt få, vilket passar en klickglad brobesökare som undertecknad utmärkt. Känns väldigt stämningsfullt att beträda en så gammal bro med alla detaljer. Väldigt fina brotorn på vardera sida tornar upp med sin mörka fasad vilket ger dels ett skräckinjagande intryck samtidigt väldigt pampigt och imponerande.

Detaljer hade dom inte sparat på. Som detta magnifika skyddsräcke. Det går även tydligt att se vart människor har vidrört. Det ska visst ge tur att smeka med värdnad över helgonen. Man kan aldrig ha för mycket tur.

Ytterligare helgonstatyer som man kunde beskåda medan man spatserade över bron. Även här ser man tydligt hur många lagt båda sina händer, kanske för att be?

Bilder på själva karlsbron kommer när man kan se den från håll och då med egna ögon se hur fascinerande det är när den markanta skillanden mellan dagens broar och denna. Det är både synd och skam att äkta hantverk inte uppskattas på det sättet idag som det en gång i tiden nästan tillbads. Visst om man går över bron från kopparmärra och upp mot avenyn i Göteborg så kan man se lite spår av hantverk på ex. lyktstolparna. Givetvis var inte Karlsbron sämre ens i detta avseendet.

Kan nog säga att jag uppskattade den lilla promenaden över bron väldigt mycket. Så hade jag varit tvungen att åka hem efter det brobesöket så hade jag varit rätt glad ändå att ha fått uppleva bron.

Nu blev det inte så att jag behövde åka hem, iaf inte vid det tillfället utan tre dagar senare. Så färden fortsatte från brofästet för en stigning upp till Pragborgen och det enormt fina och väldekorerade kyrkan som ligger däruppe. Men efter att ha bestigit något som verkade som en evighet av trappor, som dessutom var av den där breda typen då man får ta flertalet steg på på varje trappsteg. Efter den kraftanasträningen så var det faktiskt inte mer än rätt att belöna den hårt jobbande kroppen med lite fika. Om sanningen skulle fram så var planen att fika redan ett mål så fort resan startade från hotellet. Men pågrund av vissa meningsskiljaktigheter samt osäkerhet kring ledarskapet så tog det sin lilla stund att hitta det ”rätta” stället att inta sin fika på. Hade bestämt mig att inte engagera mig så mycket kring obetydlig detaljer utan mer flyta med i flödet bara.

Men fikastället vid toppen av Pragborgen hade verkligen fin utsikt, vädret var bra även fall det nu började bli lite mer kyligt. Tur att man ser framåt och hade förberett sig genom att ta med jacka. Tog och beställde en lokal specialitet. Nämligen Apfelstrudel.

Som serverades tillsammans med både glass och grädde. Varför snåla med kalorierna när man har semester? Tyvärr så levde inte smaken upp riktigt till dom höga förväntningarna. Utan måste faktiskt säga att den Apfelstrudel som serverades mig innan avresa på ett s.k. prag-möte av den yngsta resenären var godare. Antagligen så får man väl hela Tjeckien efter sig nu men men. Sanningen är aldrig fel! Tog min fika tillsammans med en kopp het chocklad och grädde, vilket man absolut inte kunde finna några fel på. Är kanske svårt att misslyckas med varm choklad också iofs. Runt bordet provades det lite olika sorters kaffe, tjeckiska pannkakor och något hade t.o.m hittat franska pannkakor på menyn. Både tror och anar att det var underteckand som gick därifrån mest tillfredställd.

Efter att ha lämna fika stället Kajetánka, bakom sig, mätta, lite tjockare samt anings fattigare så återstod en kort promenad för att nå upp till den så eftertraktade toppen. en resa väl värd mödan upp. Som tidigare påpekat så är det strålande solsken, ca 22 grader och kulturen runt omkring är omvälvande. Precis som andra slott och sevärdigheter så står det två vakter i var sin lilla kur utanför grindarna.

Verkar dock vara mest till för turisternas skull som vakterna stod där, eftersom det är helt okej att vandra innanför muren. Man kan se att även slottet har olika sektioner i olika starka kulörer vilket återspegas generellt i hela staden. Inne i kärnan kunde jag även finna en del som hade fått en väldigt vit kulör vilket osökt drar tankarna till Vita Huset i Washington. Men likheterna stannade dock, vid kulören.

Som grädde på det redan smakrika moset så reser sig Saint Vitus Katedralen med en imponerande höjd. En otroligt magnifik kyrka med detaljer som inte ens drömmar kan överträffa. Man kan verkligen känna hur liten man egentligen är när man står brevid detta enorma bygganad i pragborgen. Tyvärr så hade letandet efter det perfekta fikastället dragit ut på tiden så kyrkan hade stängt för dagen. Lite besviken men sasmtidgit upprymnd av pragborgens atmosvär så vandra vårt lilla sällskap så sakeligen neråt igen. Nåväl kanske inte riktigt var alla som antog en sakelig takt. Denna gången så valdes en betydligt mer modern bro på vägen tillbaka till hotellet och karlsbron fick nöja sig med att bli beundrar ifrån fjärran.

Efter den mördosamma promenaden runt pragborgens höjder, så var det hög tid för lite rekreation på hotellet. Somliga valde att offra sin fritid med att kolla sin mail, några stirrade apatiskt bara rakt ut i tomma luften medan jag själv satt och funderade över meningen med livet. Det hade ju varit en minst sagt händelserik dag ända från det ögonblicket som man steg ur tåget på morgonen för att för första gången sätta ner sina fötterna på tjeckisk mark.

Efter den välförtjänta vilan så blev det en kortare kvällpromenad. En stad är trots allt väldigt speciellt i skymningen. Alla ljus från de kulturellt intressanta byggnaderna samt att folk inte längre är stressade utan liksom annamat kvällens frid. Precis som i London så är souveniraffärena öppna näst in till dygnet runt. Så någon större brist på ”sevärdigheter” kvällstid var det inte frågan om.  Efter en stunds spatserade och diskussioner fram och tillbaka så lyckades denna lilla ohomogena grupp slutligen enas om en liten pub, inte långt från hotellet för lite kvällsmat. Blev denna gången lite sprödbakad kyckling samt strips. Kanske inte världen roligaste rätt, men tyckte på något sätt att den trots allt blev rätt.

Eftersom vi varit på resande fot sedan nio dagen innan och sömn var något som alla tycktes behöva i mer eller mindre utsträckning, så avslutades kvällen tillbaka på hotellet efter pubbesöket.